Ett gott förhållande mellan läkarna och industrin är av betydelse för att garantera att forskningen och produktutvecklingen kommer patienterna till godo. Läkarna blir alltmer beroende såväl av den moderna läkemedelsindustrin som av instrument- och implantatindustrins produkter för att kunna hjälpa sina patienter. Industrin har också en framträdande roll som finansiär av kurser avsedda för läkarnas fortbildning och specialisering.

Förhållandet mellan läkaren och industrin kan av många orsaker vara förenat med etiska problem. Läkarkåren är en central målgrupp för både utveckling och försäljning av industrins produkter. Medicinens delområdens ledande experter är en speciellt viktig målgrupp. Det finns då en risk för att marknadsföringen påverkar läkarens behandlingspraxis på ett sätt som inte är medicinskt motiverat. Undersökningar har visat att marknadsföring påverkar föreskrivningspraxis för läkemedel och att små gåvor har betydelse. Såväl enskilda läkares som hela yrkeskårens ställning och trovärdighet kan bli lidande ifall läkarna som en del av marknadsföringen tar emot alltför frikostiga förmåner. Läkare som arbetar inom läkemedelsindustrin kan också ställas inför lojalitetskonflikter och jävsproblem.

Öppenhet är viktigt för samarbetet mellan läkaren och industrin för att inte rubba förtroendet för läkaren som en god vårdare av sina patienter eller för hens roll som rättrådig samhällsaktör. Karaktären av samarbete och finansiella förbindelser mellan läkare och läkemedelsföretag bör tåla offentlig granskning. Att dölja samarbete och finansiella relationer skapar lätt misstro mot läkarkårens neutralitet.

Enligt instruktionen om läkares relation till kommersiella företag (Finska Läkarförbund) är det skäl att anmäla ekonomiska intressen i samband med bland annat publikationer och föreläsningar.

I enlighet med Lääketeollisuus ry:s etiska regler dokumenterar och offentliggör läkemedelsföretagen för närvarande ekonomiska förmåner som de riktar till vårdbranschens organisationer och yrkesverksamma. En gång i året publicerar läkemedelsföretagen uppgifter på individnivå om finansiella förmåner som givits under året innan.

När ett läkemedelsföretag ger en ekonomisk förmån ska företaget begära förmånsmottagarens samtycke till att lämna ut informationen. Det finns ingen anledning att vägra samtycke förutom i mycket exceptionella situationer. I offentligheten kan ett nekande av publicering tolkas som en signal om att det finns problematiska element i en enskild fördel eller, mer allmänt, i relationen mellan läkarkåren och läkemedelsindustrin. Om en läkare bedömer att utlämnandet är problematiskt bör hen överväga ändamålsenligheten i att ta emot den ekonomiska förmånen.

LÄKARE OCH MARKNADSFÖRING

Industrins marknadsföring är för läkarna en viktig källa till information om nya produkter. Ifall en läkare inte förhåller sig tillräckligt professionellt och kritiskt till marknadsföringen och den information industrin erbjuder, finns det risk för en omotiverad ökning av läkemedelskostnaderna. De nya och dyrare preparaten är inte nödvändigtvis väsentligt bättre än de tidigare. Bruket av läkemedel kan också öka utan medicinsk grund, eller så kan läkemedel börja användas för indikationer där de inte är nödvändiga. En läkare bör förhålla sig kritiskt till försök att utvidga det medicinska verksamhetsområdet, och till att man erbjuder medicinska lösningar också på problem som kan lösas på annat sätt (se Medikalisering).

Läkaren måste med utgångspunkt i sin utbildning noga överväga och bedöma tillförlitligheten i marknadsföringen och nyttan av nya produkter för patienten. Läkarens vårdbeslut bör alltid fattas enbart med patientens bästa för ögonen, och information om effekten av nya läkemedel och andra nya produkter ska alltid inhämtas från oberoende källor. Även priset bör beaktas i beslutet. Att använda vårdsystemets knappa resurser på de nyaste och dyraste läkemedlen är inte alltid det bästa sättet att hjälpa patienterna. Läkaren bör se till patienten som helhet och minnas att företagens marknadsföring av naturliga skäl är primärt inriktad på läkemedel och olika instrument.

Finlands Läkarförbund har klara regler för samarbetet mellan läkarna och industrin. I reglerna har man definierat de praktiska villkoren för uppläggningen av olika marknadsförings- och utbildningsevenemang som arrangeras av läkemedelsindustrin. Liknande spelregler för samarbetet finns också i läkemedelsindustrins egna marknadsföringsregler och i läkemedelslagen (395/1987) och läkemedelsförordningen (693/1987), enligt vilka läkaren också har ett juridiskt ansvar som föremål för olämplig marknadsföring. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea övervakar marknadsföringen inom läkemedel, såsom bland annat dess målgrupp och korrekta informationsinnehåll, samt rimligheten av gästfrihet.

Enligt förbundets regler får läkaren ta emot företagsgåvor om gåvan inte är relaterad till ett receptbelagt läkemedel, om den har ett ekonomiskt obetydligt värde för mottagaren och primärt anknyter till läkarens yrkesutövning. Gåvans syfte får inte vara att läkaren ska ordinera ett visst läkemedel, använda vissa hjälpmedel eller material eller att läkaren som motvikt börjar remittera till en viss vårdplats. Läkaren bör förhålla sig kritisk till alla gåvor som erbjuds.

Läkemedelsindustrins marknadsföringsregler stipulerar bland annat att man åt personal inom hälso- och sjukvården inte får erbjuda eller på annat sätt ge ekonomiska incitament eller lockbeten, varken öppet eller dolt. Det är också förbjudet att stödja fritidsverksamheten för personal inom hälso- och sjukvården eller deras organisationer.

Läkemedelsindustrins roll för läkarnas fort- och specialiseringsutbildning är fortfarande mycket viktig, även om förordningen från 2003 om fortbildning för personalen inom hälsovården (1194/2003) ålägger arbetsgivaren att svara för fortbildningen. Läkaren bör därför fästa särskild uppmärksamhet vid utbildningens kvalitet och oberoende. En oberoende utbildning ger förutsättningar för en oberoende yrkeskår. Det är oroväckande om fortbildningen inom en organisation i betydande utsträckning bygger på utbildning som kommersiella krafter direkt eller indirekt finansierar. Stödet för läkarnas kompetensutveckling (Pro Medico) har strävat efter att förbättra utbildningens kvalitet och oberoende, och har gett en rekommendation i frågan.

LÄKAREN I INDUSTRINS TJÄNST

Läkare som är anställda inom läkemedelsindustrin kan ställas inför besvärliga lojalitetskonflikter ifall det uppstår konflikter mellan det kommersiellt och det hälsomässigt goda, och mellan företagets verksamhetskultur och läkaretiken. Läkarens etiska förpliktelser gäller samtliga läkare, oavsett arbetsgivare.

En läkare kan fungera som en konsult för ett privat företag, som en utbildare eller som en medlem av en delegation, ifall verksamheten inte äventyrar läkarens objektivitet och inte står i konflikt med läkarens förpliktelser gentemot sin patient. Man bör vid behov alltid uttömmande och öppet redogöra för sina kopplingar till privata företag, till exempel i samband med föreläsningar, artiklar och rapporter. Konsulteringens spelregler anges mer detaljerat i de etiska regler som Läkemedelsindustrin har uppgjort. De medicinska tidskrifterna har varit föregångare när det gäller att kräva att artikelförfattarna redovisar sina ekonomiska bindningar (se Medicinska publikationer).

Läkare som arbetar med resultatansvar blir allt oftare tvungna att fatta eller bereda stora köpbeslut för den organisation de företräder. Läkaren måste då verka utgående från sin roll som medicinsk expert och samtidigt beakta att hen kan vara jävig: hen kan inte samtidigt företräda både säljare och köpare. (Se Läkarens jäv). En läkare får givetvis aldrig, varken åt sig själv eller andra, kräva särskilda förmåner som villkor för ett köpbeslut.

LÄKAREN SOM FORSKARE

Läkarna kan påverka produktutvecklingen av läkemedel, implantat och instrument inte bara genom att vara anställda inom industrin, eller genom att delta i kliniska läkemedelsprövningar, utan också genom sina praktiska erfarenheter och genom att göra förbättringsförslag. För att utvecklingen av nya produkter som är till nytta för patienterna ska vara så effektiv som möjligt måste relationerna mellan läkarna och industrin vara fungerande och goda. Å andra sidan kan ett forskningsprojekt också medföra etiska problem. Till de viktigaste hör valet av forskningsobjekt, forskningens mål och publiceringen av resultaten. Då man inte kan undersöka allting måste man i forskningen koncentrera sig på centrala frågeställningar inom hälso- och sjukvården.

Så kallade marknadsföringsundersökningar är problematiska. Deras syfte är, åtminstone delvis, att öka kännedomen om och bruket av ett visst preparat. Om man inte öppet redogjort för forskningens syften, kan marknadsföringsundersökningar i värsta fall innebära slöseri med hälso- och sjukvårdens resurser och vilseleda patienterna. Det är oetiskt att av marknadsföringsskäl hemlighålla resultaten av en undersökning.

LÄS MER
Eturistiriitojen tunnistaminen ja ratkaiseminen lääkärien täydennyskoulutuksessa. ProMedico. www.duodecim.fi
Hietanen P, Lahdenne P, Mäkelä M. Sidonnaisuuksien ilmoittaminen uudistuu. Finlands Läkartidning 2010;37:2909–10.
Lääketeollisuuden eettiset ohjeet 2019. www.laaketeollisuus.fi
Instruktion om läkares relation till kommersiella företag. Finlands Läkarförbund 2006. https://www.laakariliitto.fi/site/assets/files/5371/instruktion_om_l_kares_relation_till_kommersiella_f_retag.pdf
Parkkila-Harju M. Syytä ylpeyteen. Finlands Läkartidning 2017;22:1399.
Statement Concerning the Relationship Between Physicians and Commercial Enterprises. WMA 2009. www.wma.net