Antagna av Finlands Läkarförbunds fullmäktige den 6 maj 1988, justerade den 11
december 1999. Syftet med Finlands Läkarförbunds kollegialitetsregler är att upprätthålla en
värdig anda och ett gott kamratskap inom läkarkåren. Reglerna ger vägledning för
kollegialt uppträdande läkare emellan i arbetet och andra sammanhang. Avsikten med
reglerna är inte att skydda läkarna mot utredning och följder av bristande
yrkesskicklighet, felaktiga metoder eller missbruk. Gentemot sina kolleger skall läkaren uppträda tolerant och visa god vilja. Tvister
kan i allmänhet uppgöras i godo om man bekantar sig med varandras synpunkter. Om
oenighet uppstår i yrkesfrågor, bör läkaren försöka reda ut meningsmotsättningen
direkt med sin kollega. Läkaren får inte kränka andra grupper inom sin yrkeskår eller deras rättigheter. I sin verksamhet, i sina beslut och genom sitt föredöme skall läkaren upprätthålla
och främja yrkesetik och kollegialitet. I synnerhet som överordnad och som lärare skall
han ägna uppmärksamhet åt läkaretiken och ett kollegialt uppträdande. Detta får inte
hindra honom från att övervaka sina underordnades och elevers verksamhet, inte heller
från att undersöka eller ingripa mot fel eller förseelser. Om en läkare på grund av sjukdom, missbruk eller av annan orsak blir oförmögen att
sköta sina patienter och möjligen farlig för dem, är det varje kollegas plikt att
ingripa genom att samtala med vederbörande och genom att erbjuda hjälp med att ordna
vård. Om detta inte leder till resultat skall läkaren meddela om sina observationer till
kollegans överordnade eller till Läkarförbundet. Samma regel gäller om en kollega medvetet eller omedvetet i sin yrkesutövning eller
tjänsteställning gör sig skyldig till ett uppenbart felaktigt handlingssätt. Läkaren får inte utsprida eller upprätthålla en felaktig uppfattning om sin egen
eller sina kollegers kompetens, undersöknings- eller behandlingsmöjligheter eller andra
angelägenheter, som kunde påverka patientens val av läkare eller valet av läkare till
en tjänst eller befattning. Det är otillständigt av en läkare att inför sin patient klandra en kollegas
verksamhet. Märker läkaren att en annan läkares diagnos, behandling eller annan
åtgärd varit felaktig, skall han sakligt meddela både patienten och ifrågavarande
kollega om sin iakttagelse. Läkaren skall alltid minnas att han också själv kan missta
sig. Då läkaren rekommenderar patienten att vända sig till en annan läkare, skall han i remissen lämna behövliga uppgifter om patienten. Med patientens samtycke skall
den andra läkaren sända den remitterande och för den fortsatta vården ansvarige
läkaren behövliga uppgifter om patienten och anvisningar om hur vården fortsättes. Då en läkare upphör med sin privata mottagning är det önskvärt att han med
patientens samtycke överlåter patientjournalerna till den läkare som fortsätter
vården. Då patienten eller dennes anhöriga önskar få höra även en annan läkares åsikt,
skall läkaren ställa sig positivt till förslaget och det är hans plikt att till
ifrågavarande läkare vidarebefordra behövliga uppgifter om patienten. Då läkaren
märker att situationen kräver det skall han på eget initiativ anlita en annan läkares
sakkunniga hjälp. Ifall den andra läkaren märker, att hans och kollegans bedömning av fallet skiljer
sig från varandra på ett för patienten betydande sätt, skall han med patientens
samtycke försöka reda ut saken direkt med sin kollega. Då medicinsk forskning inleds är det önskvärt att forskargruppens medlemmar på
förhand kommer överens om sina ansvarsområden, skyldigheter och principerna för
publicering av resultaten. En läkare får inte i sin verksamhet eller i sina publikationer som egen merit
presentera ett forskningsresultat, som i avgörande grad uppnåtts med hjälp av en eller
flere arbetskamraters arbete eller deras sakkunskap. Kollegiala tvister som de berörda inte själva kan lösa skall underställas Finlands
Läkarförbunds medling eller avgörande och inga uppgifter om dessa tvister får ges till
obehöriga. Läkarens kollegialitetsregler
I
II
III
IV
V
VI
VII
VIII
IX
X

